Den här festskriften är tillägnad Jan Darpö, professor i miljörätt vid Uppsala universitet. Författarna och redaktörerna bakom boken vill uppmärksamma Darpös stora betydelse för såväl miljörätten som den rättsvetenskapliga forskningen i stort. Vid tiden för överlämnandet av denna festskrift har Jan Darpö, eller Janne som hans vänner och kollegor brukar kalla honom, uppnått pensionsålder. Trots det fortsätter han att bidra till ämnet på en rad olika sätt. Jannes bidrag till det miljörättsliga forskningsområdet är svårt att sammanfatta i några få ord, men ett genomgående drag är hans stora arbetskapacitet och drivkraft för att nå resultat, hans intensitet att lösa forskningsuppgiften samt den entusiasm för rättsvetenskapen som han utstrålar.

Medverkande författare: Helle Tegner Anker, Birgitte Egelund Olsen, Inge Lorange Backer, Ellen Margrethe Basse, Bertil Bengtsson, Sanja Bogojević, Johanna Sophie Buerkert, Herman Kasper Gilissen, Marleen van Rijswick, Hans Chr. Bugge, Jonas Ebbesson, Ole Kristian Fauchald, Jörgen Hettne, Helene Lindahl, Torunn Hofset, Aðalheiður Jóhannsdóttir, Henrik Josefsson, Kari Kuusiniemi, Lena Marcusson, Christina Olsen Lundh, Åsa Romson, Nicolas de Sadeleer & Jonas Sandström.

Mit bidrag er kapitlet “Et dansk svar på Darpös spørgsmål »Can Nature Get It Right?« – baseret på konkrete specielle eksempler.”

I kapitlet redegør jeg for en række konkrete eksempler på, at en reel efterprøvelse af habitatbeskyttelsen ikke synes at være sikret på den måde, som EU-Domstolen forudsætter. Jeg har valgt at illustrere det med loven om anlæg af Lynetteholm, loven om projektering og anlæg af vildsvinehegnet samt den lov, der i 2020 gav miljøministeren kompetence til at afskære Miljø- og Fødevareklagenævnet fra at færdiggøre behandlingen af kystbeskyttelsesprojektet ved Jyllinge Nordmark.

Jeg inddrager også den politiske aftale om digitaliseringsklar lovgivning, der bl.a. har resulteret i en generel automatiseret habitatvurdering af landbrugets gødskning i nitratfølsomme Natura 2000-områder.